Har börjat fundera hur öppen ja ska vara vid vårat sista ivf försök, om ja ska säga till när vi sätter in ägget mm..
Samtidigt så vill jag att allt ska va hemligt, för ja vet hur ja ska berätta för min älskade mamma när och om hon ska få bli mormor nämligen..
Men, tror inte ja kommer få äran o berätta för henne.. Har en konstig känsla i kroppen inför sista försöket tyvärr:(
Tur ja ska till kuratorn imorgon o få prata, ja tror ja verkligen behöver de!
Dagar som dessa med älskade mamma behövs! ❤️
Långfredagen ska ja tillbringa med vänner, blir några cider o dooleys sen blir de en kväll på folkan!
Vet ni hur jävla mkt ja behöver detta?