.-.Louise.-.

hej! 

Tänkte jag skulle ta tag i bloggen igen, de är riktigt skönt att bara få sätta sig och skriva av sig.. 

det finns mycket som man vill ha ut, egentligen i ren frustration nu känns de som :( 

 

hur är allt med er? 

Här rullar livet på, bakslag på bakslag när man äntligen kommit igång att jobba litegrann. 

Känns som endometriosen har tagit över livet helt nu, allt hänger på hur ja mår och de är inte ofta ja kan planera saker mer:(

 

dessutom, allt detta med ofrivilliga barnlösheten, tiden tickar på och man blir inte direkt yngre och efter operationen och jag vet att jag aldrig kommer få ett eget "hoppsan" utan man är beroende av IVF nu. 

Det tynger mig, 1 ägg kvar och tänk om inte ens de klarar upptiningen? 

då är de dags att börja betala, och varför ska vi behöva göra de när så många som inte vill ha barn blir gravida och gör abort.. Eller när de räcker med att någon kollar på tjejen så är hon gravid 😭

Livet är så otroligt orättvist.. :( 

 

allt detta har gjort mig att fundera på detta med vänner oxå, vilka är ens riktiga och äkta vänner? Dom som man inte duger åt för man är ofrivilligt barnlös? För att jag inte har egna barn som deras kan umgås med? 

Jag älskar barn, jag älskar när ja får mysa med andras bebisar/barn. 

Men, ja har tröttnat på att bara vara den som hör av mig jämt.. Varför kan ja inte bara sluta med allt, låta andra höra av sig? Då kanske man ser vilka som är äkta, medans man ser vilka som inte alls vill umgås. 

 

Det finns 1 person ja saknar, 1 person som sagt saker som ja trodde på.. Men som efter 1 vecka vänder mig ryggen igen.. Hur kan ja va så lättlurad? 

 

 

 

Annars så rullar livet på, ja försöker träna igen men som sagt.. Endometriosen övervinner ibland så träningen hamnar åt sidan :( 

27 februari är de dags för tjejvasan, första delen av min tjejklassiker ja tänkt göra, allt för att visa att även jag kan trots att jag är sjuk.

någon som gjort tjejklassiker, eller någon av delarna? Kom med tips vad man kan tänka på :)